2016 var året då allt gick fel. Dra dina egna slutsatser om varför, men den globala politiska inriktningen som började samma år lämnade Ragnar Tørnquist och hans team på den norska spelstudion Red Thread känner sig förvirrad.
“Att vara en spelutvecklare just nu, känner du som ‘vad fan gör vi? ’” säger Tørnquist. “Vi’när vi skriver och pratar och gör spel [men] känner vi oss sorts hjälplösa och maktlösa och obetydliga – en känsla av frivolitet eller meningslöshet. Jag kände väldigt starkt att jag vill fortsätta göra spel, men jag vill också att spelen ska betyda något och kanske ha en positiv social inverkan, så mycket som det är möjligt, men också utan att bli predikad.”
Ange sedan, Dustborn. Den nyligen avslöjade titeln, som debuterade på Future Games Show, ligger i ett fiktivt Amerika, greppt av fascism, uppdelat av vapenad information och slits mellan de konkurrerande fraktionerna av undertryckande puritaner och auktoritär rättvisa. Dra dina egna slutsatser också.
Fångad i mitten är Pax – en svart, gravid ung kvinna som försöker överleva en vägresa över de Divided States of America för att leverera ett mystiskt paket, med bara hennes otillräckliga bandkamrater och roboten som kör sin turbuss att lita på. Pax har dock fördelen med att undvika puritanerna och rättvisan – hon’s ‘Anomal’, begåvad med makt över själva språket. Tematiskt, det’är en passande övergång för en utvecklare känd för sina karaktärcentriska och dialogtunga spel.
Den avslöjande trailern visar bara några tidiga, grundläggande exempel på Pax som använder sina krafter, som i en överblick får den att se ut som lite mer än en sonisk sprängning, liknande X-Men’s Banshee spränger fiender bort. Men hennes förmågor är inställda på att leka med tanken på hur ord själva kan vapenas, har en fysisk effekt på världen så mycket som de kan användas för att manipulera eller felinformera – något Red Thread vill att spelare verkligen ska reflektera över när de reser över detta trasiga Amerika.
Spelare har tillgång till en “språkligt arsenal”, som låter dem utöva ord och fraser mot människor de möter, både fiende och allierade. Du kan fysiskt attackera eller förvirra mentalt en Justice-agent lika lätt som du tvingar en bandkamrat till att använda sina egna unika krafter eller färdigheter. Poängen, säger Tørnquist, bör vara att överväga “vid vilken tidpunkt skapar den här typen en moralisk klistermärke för dig”.
En del av att bygga det arsenal kommer att vara ett system som devs kräver ‘Wordcraft’, vilket per Tørnquist, “på en mycket hög nivå innebär en förmåga att i grund och botten spela in och remixa desinformation, och sedan använda den igen för att skapa nya ord, nya meningar, som du kan använda både i dialoger och i strid. Det där’är en viktig del av spelet, och en viktig aspekt av det är att ta reda på hur dessa ord fungerar på olika människor.”
Dustborn kommer att vara röd tråd’s första actionorienterade spel. När studion grundades var det med tanke på att skapa berättande äventyr, först med Dreamfall Chapters, fortsätta historien 1999’s The Longest Journey and 2006’s Dreamfall – som Tørnquist hade skrivit och regisserat på Funcom – och sedan med 2019’s Draugen. Medan dessa titlar hade vissa element av handling för dem, skulle de vanligtvis vara skriptade händelser – här är handlingen integrerad.
“Vår färdplan har varit ‘vi vill berätta historier, men vi vill fortsätta göra det på nya sätt,” säger Tørnquist. “Med Dustborn frågade vi oss själva, ‘hur kan vi ta det vi lärde oss under Dreamfall och Draugen och göra något annorlunda?’ Den här historien, som var där redan från början av denna vägresa, kändes mycket farligare. Jag menar, både Dreamfall och Draugen hade fara, men det var ofta mer slags ett psykologiskt eller interpersonligt hot, medan Dustborn handlar om det yttre hotet, av att du är den jagade.”
Som ett resultat syftar Dustborn till att utforska hur berättelser, dialog och språk kan användas direkt i strid, snarare än att bara uppstå vid sidan av det.
“Jag tror att i många spel är strid sin egen sak, det finns skilt från berättelsen,” förklarar Tørnquist, “vilket är typ av udda, för i de bästa actionfilmerna är handlingen bunden till historien. Vi ville inkludera dialog i strid på ett sätt som vi har tillflyktsort’T sett tidigare. Den typen av går tillbaka till vapenord – hur dialogsystemet [kommer att användas] i strid är något som inte många spel har gjort. I grund och botten vi’re prova strid men det’kommer att vara från vårt perspektiv, som en röd trådvy av interaktiv berättelse.”
Trots att Dustborn varit med i arbeten i drygt tre år nu, betydde tidpunkten för tillkännagivandet att den landade mitt i protesterna mot Black Lives Matter, och mot bakgrund av fortsatt politisk korruption i verkligheten som inte’t känner mig för långt bort från spelet’s alternativa universum.
“Vi försenade faktiskt tillkännagivandet av Dustborn på grund av vad’händer,” säger Tørnquist. “Både på grund av viruset och sedan, naturligtvis, BLM, kände vi att vi inte vill komma över som vi’försöker utnyttja zeitgeisten eller försöker på ett sätt utnyttja situationen.”
Som sagt, spelet är utan tvekan stolt över sin politik och sitt engagemang för representation. Utöver att vara frontad av en svart kvinna, har spelet en blandning av LGBTQ + personer (tidiga skärmar indikerar också att Pax har två mammor), olika kroppstyper, åldersvariation, etnisk mångfald och – kanske viktigast som band – olika musikaliska smaker. Pax’graviditeten kommer också att vara en viktig del av både berättelsen och spelet, men Tørnquist håller sig fast på hur, för tillfället.
Studion är emellertid mycket medveten om optiken att vara en norsk studio som arbetar på ett spel med ett varierat skådespel, i Amerika. Medan Norge är det “mer mångfaldigare än folk tror”, Tørnquist erkänner att dev-teamet är det “inte särskilt mångsidig” för närvarande men syftar aktivt till att förbättra nivån på input och representation bakom kulisserna, “särskilt på skrivsidan”. När produktionen på spelet rör sig från den bredare tomten – spelet’s skelettstruktur av vad som händer, när, till vem och varför – Tørnquist syftar till att få in mer talang från svart och minoritetsbakgrund för att kasta ut karaktärerna och hur de skulle agera.
“Vi’kommer inte att slutföra det utan att arbeta med människor som har en personlig upplevelse från åtminstone några av våra karaktärer’ åsikter,” Säger Tørnquist. “Jag vill säga jag’Jag letar speciellt efter författare som är svarta och kvinnliga för att verkligen utforska bakgrunden till huvudpersonen.”
En av de mer intressanta aspekterna av Dustborn’världen är att de fascistiska krafterna Pax kommer att försöka undvika, rättvisa och puritaner, arenor’t så förutsägbart som du kan förvänta dig. Medan de’är mycket tydligt “dåliga killar”, de’är inte en-dimensionell kanonfoder.
“Rättvisa startades som en positiv kraft [som] händer med en hel del auktoritära regimer – hela lagen och ordningssaken, vilket ger rättvisan för folket,” Tørnquist förklarar. “Det verkar som en så positiv idé men naturligtvis’det handlar om vem som kontrollerar det. Med rättvisa, vi’går igenom vår idé om polisarbete och den inneboende faran att ge människor den makt men sätta ett annat ansikte på det, för jag tror att’är lättare att prata om dessa teman med en fiktiv kraft som gifter sig och återspeglar verkligheten.”
Puritanerna är emellertid nästan det motsatta av deras namnar – snarare än märket av religiös besatthet som titeln trollkar, de’är faktiskt teknokrater.
“Det är vad som skulle hända med Google, Apple, Tesla, Facebook, om apokalypsen skulle hända,” säger Tørnquist. “Det binder alla till idén om propaganda, ord, desinformation och liknande saker. Det där’är något som’är oerhört intressant för mig – den här typen av puritanska teknokrater som tror att teknik och information är lösningen på allt. Den här typen av idealistiska [åsikter] som har visat sig vara oerhört farliga och frätande för samhället, det ger vi ett ansikte.”
Kanske mer intressant är att Red Thread inte är’Jag vill inte undvika de öppna politiska punkterna’s höjer med spelet. den’är alltför välkända för att se utvecklare utnyttja politiska teman, men hävdar sedan objektivitet eller att det’s för spelare att tolka sin mening. Med Dustborn tar Red Thread en ståndpunkt om att autoritären och förtrycket av dess stridande fiendefraktioner är dåliga, faktiskt.
“Vi har en synvinkel med det här spelet,” Säger Tørnquist. “Vi’går inte tillbaka och säger ‘Du kommer på det’. Vi’säger faktiskt, ‘Nej, fascismen är dålig’ – men vi kommer också att låta våra karaktärer argumentera om det.”
Medan Tørnquist är medveten om att spelet’s blandning av olika representation och politisk ideologi kommer att leda till anklagelser om “dygd signalering”, han’s också fast att “vi gör ett uttalande med spelet. Vår roll är vår roll av en anledning, vår inställning är vår inställning av en anledning. Det här är saker vi tror på, men det’är också ett spel om en mängd teman.”
Medan Red Thread planerar att kasta ut sin nya värld på väg fram till spelet’släpps 2021 – en serietid kommer att avslöja fler detaljer, och Tørnquist säger att hans team har “en ganska omfattande backstory som jag hoppas att vi kan utforska” – Det tydligaste temat för Dustborn kan vara det för enhet inför ett växande förtryck. Som spelet’s slogan säger: “Det finns inget hopp, förutom för oss.”