Jag kommer med goda nyheter, folkens! April visade sig vara en mycket bättre månad för tillgång till videospel än mars. Vilket är tur för det’Det är bara det bästa med den längsta april som någonsin varit.
Låta’s börjar med det bästa i månaden, och det mest förvånande, ska vi?
Rovdjur: Jaktmarker
Rovdjur: Hunting Grounds överraskade mig helt. Efter att ha varit grundligt ointresserad av tillgängligheten i Illfonic’s fredagen den 13, var jag inte’t förväntar mig mycket av Predator. När jag startade det var jag chockad över att se att det inte bara hade omfattande undertextsalternativ med textstorleksskalning och bakgrundsopacitetsalternativ, utan det hade också en fullständig omappning av controller! Något till och med de största titlarna kan’Det verkar konsekvent tillåta.
Spelens verkställande producent, Joshua Gertz, krediterade Tara Voelker och DAGERSystem med att lära honom om dessa viktiga saker och det’är alltid en fantastisk känsla att se utvecklare lyssna på samhället.
Medan undertexterna kan vara bättre (de’är fortfarande lite liten i största storlek och spelare med synproblem kan kämpa för att läsa den tunna textstilen) det finns många andra funktioner som gör Predator: Hunting Grounds till ett av de mest döva / hoh-tillgängliga spelen hittills i år.
Predator har ett ping-system i Apex Legends-stil, vilket gör kommunikationen betydligt enklare än för de flesta onlinespelare. En liten detalj som kommer att vara en stor välsignelse för spelare med kognitiva funktionsnedsättningar är “DÖDA” text som visas över fiendernas huvuden. Efter att ha avslutat de fantastiska tillgänglighetsfunktionerna i detta spel är fiendens ikoner som visas både på minimap- och toppkompassfältet och konturen runt fiender (och dina lagkamrater) även när de hindras från spelaren’s vy.
Nästa upp i ganska bra tillgänglighet, särskilt döv / hoh tillgänglighet, är Persona 5 Royal. Medan alternativen för undertexter är ganska begränsade är Persona 5 Royal ett av de mycket få spel som gör ett bra jobb med standardundertexterna.
Persona 5 Royal
Spelare kan välja att slå på eller stänga av inte undertexterna, utan rösterna, och de har också möjlighet att visa undertexter på animationer. Ett riktigt bra alternativ som jag önskar att fler spel skulle tillåta är valet om textningstext spelas som det’s talas eller visas på en gång.
Både dialogtext och dialogval är mycket välgjorda, stiliserade på ett sätt som eliminerar kontrast som alltid är ett problem när du läser texten, och i ett teckensnitt som är stort och djärvt nog att lätt läsas.
Även om det inte finns någon kontroller omappning, gör den turbaserade striden och ingångarna med en knapp för ett mycket enklare spel än de ofta “mash alla knapparna och hoppas på det bästa” stridstil i många spel.
Även när spelare måste använda stötfångare och triggers, det’s inte en multi-input inställning. Du knackar på stötfångaren och sedan på nästa knapp. Även om full omappning är idealisk eftersom det finns många spelare som inte kan använda några av kontrollknapparna, är bristen på flera knapptryck bra för spelare som jag själv som har ledvärk och ibland begränsad rörlighet.
Den största utgåvan av april var Final Fantasy 7 Remake. Fans av FF-serien och 1997-originalen har väntat på den här till synes för evigt, vilket är det som gör dess anständiga tillgänglighet känns så mycket mer givande.
Final Fantasy 7 Remake
Spelare har möjlighet att visa undertexter för både huvuddialogen och omgivningsprat med eller utan ett högtalarnamn. Undertexterna med omgivningsprat är en sådan välkomnande funktion för döva och hörselskadade spelare, eftersom det möjliggör en betydligt mer uppslukande upplevelse och är något som alltför många spel förbiser.
Där undertexterna misslyckas är att de saknar bakgrund för den huvudsakliga dialogtexten ihop med det mycket tunna teckensnittsvalet. Jag tyckte att texten var svår att läsa ganska ofta när jag rörde moln över hela världen.
För mig är det största misslyckandet dess brist på en minimap och / eller vägpunkt vägledning, särskilt i de labyrintliknande gatorna i slummen där det’Det är otroligt enkelt att gå fel, även om det enligt en platsindikator på kompassfältet verkar vara dig’gick i rätt riktning. Detta är i bästa fall en irritation (att spela på en PS4 Pro borde inte låta mig öppna kartan och behöva vänta några sekunder för att det ska laddas) och en barriär för spelare med kognitiva funktionshinder i värsta fall.
Höjdpunkten i Final Fantasy 7 Remake för mig och mina knarande handfogar är den automatiska inriktningen under striden. Detta minimerar kraftigt de knappmaskning som spelarna kommer att göra, som de inte gör’Jag måste oroa dig för att leda sin karaktär och slå i stridsknapparna.
Den sista välkomstfunktionen är alternativet att spela i klassiskt läge.
I klassiskt läge är striden automatisk och även om detta inte är en bra ersättning för att remappning av kontroller görs av någon sträcka, tar det bort en barriär för många spelare, vilket är vad tillgänglighet handlar om.
Den andra nyinspelningen som nyligen lanserades är Resident Evil 3 och tyvärr är bristen på tillgänglighet långt skrämmande än själva spelet, vilket inte är någon överraskning eftersom tidigare RE-spel låter mig undra om Capcom till och med är medveten om tillgänglighet är en sak.
Som jag nämnde i min döva / hoh tillgänglighetsöversyn vid Can I Play That?, Spelet börjar dåligt och gör inte’t bli bättre.
Resident Evil 3 Remake
där’en telefon ringer precis vid spelets öppning men absolut ingen visuell indikation på nämnda ringsignal. När Jill äntligen antyder att något händer leder hennes dialog lätt till att tro att där’s någon vid dörren och inte en ringande telefon.
Undertexterna är verkligen inte bra heller. Spelare kan’t ändra storleken där’s ingen bakgrund för dem, vilket gör kontrast till ett problem med läsbarhet, och, mest irriterande av allt, det finns inga högtalaretiketter. Detta är ett problem med tanke på att mest kommunikation sker via walkie talkie och döva spelare inte har någon aning om vem som säger vad. Det gör historien mycket mindre intressant när dialogen är omöjlig att följa.
Den största frågan i RE3 är dock Nemesis. Specifikt det faktum att den enda ledtråd som han’s håller på att döda dig är en ljudkod. Om du kan’Jag hör honom närma sig, synd för dig. Med tanke på att han förföljer dig genom nästan hela spelet gör denna övervakning det nästan omöjligt att spela för döva och hörselskadade spelare.
Det enda silverfodret på RE3, jämfört med andra spel i RE-franchisen, är att dess mer linjära stil gör det faktum att det inte finns några visuella ledtrådar för några fiender i spelet något lättare. den’s sällsynt att någon, bortsett från Nemesis, kommer att överraska dig när du tar dig över hela världen.
På tal om spel som inte överraskande är tillgänglighetskatastrofer, kom Totally Reliable Delivery Service ut nyligen. Liksom Capcom lämnar tinyBuild mig att undra om den är medveten om tillgänglighet som ett koncept. Hej granne var ett av de mest otillgängliga spelen jag’har någonsin stött på för döva spelare och helt tillförlitlig leveransservice är i stort sett densamma, men för spelare med begränsad rörlighet.
Helt tillförlitlig leveranssimulator
Kärnan i spelet är detta:
Du använder vänster och höger stötfångare och vänster och höger utlösare för att lyfta paket och sedan leverera dem till olika platser med vänster pinne medan du fortsätter att hålla i alla fyra triggers. Denna inställning kommer att orsaka handkramper hos dem med de flesta fingrarna.
Jag ser att detta är poängen med spelet. den’Det är tänkt att vara svårt som helvetet att göra bra. Det gör det inte’t betyder väggen från ditt coola lilla spel för en hel befolkning av ivriga spelare. Åtminstone måste det finnas ett alternativ att växla genom att trycka på de nödvändiga knapparna istället för att hålla dem. Du får fortfarande de roliga ragdollfysikproblemen, bara utan de oundvikliga kramporna i handen. Det enda sättet det här spelet var spelbart för mig, och även då, bara i några minuter, var med min Xbox Elite Controller och kartlägga de fyra bakre paddlarna till triggers och stötfångare.
Jag hoppas hela tiden med varje lilla byggde spel som jag verkligen vill spela, de kommer att få någon form av tillgänglighet rätt, och de fortsätter att få besvikelserna.
Vet du vad’inte besviken? Spel som släpper uppdateringar med förbättringar av tillgänglighet som Fallout 76 gjorde med sin Wastelanders-expansion.
Fallout 76
Medan tillägget av en dialoghistoria inte gjorde det’t förbättra undertexternas kvalitet (de’de är fortfarande små, beige i ett mycket beige spel och i allmänhet oläsliga) de hjälper både döva och hörselskadade spelare såväl som de med kognitiva funktionshinder att hålla reda på dialogen och följa den nya och förbättrade berättelsen.
Tyvärr där’Det är fortfarande problemet med att vissa radiosändningar inte får textning, till exempel den nya som rör övervakaren. Efter att ha lärt mig sin plats och äntligen träffat den här kvinnan jag’Jag har jagat så länge, det gjorde jag inte’Jag får faktiskt lära sig mycket eftersom instruktionerna till “lyssna på övervakaren’s sänds på radion” didn’t kommer med alla undertexter.
Senast upp till denna månad med remakes är omprövningen av Trials of Mana, som liksom med Predator, förvånade mig glatt. Jag har aldrig spelat någonting i Mana-serien förut, jag älskar känslan av att Dragon Quest och Octopath Traveler hade ett barn som resulterade i det här spelet. Bortsett från att notera den allmänna frågan i så många spel av undertexterna som inte är så bra som de kunde vara, har jag en läslektion för dig, med tillstånd av avdrivna Susan Banks, medgrundare av Can I Play That?
Trials of Mana
Karaktären Charlotte in Trials of mana är skriven med en accent / talhinder där hon uttalar sin Ls som Ws. Nu skulle en infödda engelsktalande mycket lätt tolka ovanstående: “jag kan’t våt Heath ansikte det borta!” som “jag kan’låt Heath inte ensam!” eftersom de låter lika, eller hur? den’är ett enkelt antagande. Men vad händer om du’du har aldrig hört de här orden och du lärde dig engelska genom att stava ensam, inte ljud?
I sin recension av Octopath Traveller diskuterade Susan varför dessa alternativa stavningar kan vara mycket problematiska för döva. Detta är särskilt ett problem i stavningssituationer som de som visas ovan, där de alternativa stavningarna faktiskt är olika ord på engelska. Så medan jag förstår att detta görs för effekt och som fiktionförfattare är jag skyldig till att göra detta själv, så är det’är inte en idealisk praxis ur ett tillgänglighetsperspektiv och kan åtgärdas genom att erbjuda rätt stavning av orden inom parentes bredvid det feluttalade ordet.
Texten till Trials of Mana som helhet är ganska svår att läsa och de inkonsekventa presentationsstilarna för dialogtexter är’t mycket bättre.
Texten är alldeles för liten och det måste konsekvent finnas en bakgrund och talarnamn med texten i motsats till en del av tiden, i vissa situationer som det för närvarande är i spelet.
Controller-omappning är begränsad och därför inte helt hjälpsam, bara tillåter spelare att byta om knappar från knappar i samma knappklas. Ansiktsknappar kan bara flyttas om till andra ansiktsknappar, utlösare kan bara ändras på nytt till andra triggers eller par av triggers, etc. Tyvärr kommer detta att vara en barriär för många till denna otroliga remake av ett klassiskt spel.
Och där har du den här månaden i speltillgänglighet. Sammantaget var april en mycket bättre månad för inkluderande spel än mars men där’Det finns fortfarande mycket framsteg och arbete att göra!