Vad är det med Square Enix och förstöra de mest enkla delarna av remaster i sin klassiska spelskatalog?
Titta på YouTube
Efter en skrattretande svaghänt E3-avslöjande av Final Fantasy 1-6 Pixel Remasters , släppte Square Enix igår en massa ny information om de efterlängtade omutgåvorna. En ångsajtsuppdatering avslöjade släppdatum för de första tre (den här månaden!), Retade att de tre sistnämnda ’snart skulle komma’ och avslöjade ett gäng bilder i helskärm, direktmatning och gav äntligen fansen en närmare titt på spelen utöver att göra ultra-nördanalys på trailer-frysramar.
Och vet du vad? De ser jävligt bra ut! Medan vissa fans fortfarande kommer att vara frustrerade över att det fortfarande inte finns något modernt sätt att bara spela dessa klassiska spel med originalkonsten, verkar de finjusterade bilderna för den här versionen smidigt undvika risken att kasta ut barnet med badvattnet med en remaster som denna . Vissa ändringar är subtila, medan andra tydligt är avsedda att lägga till detaljer. Det finns ett George Lucas-aktigt inslag av att blanda sig och fixa det som inte bröts här, men om slutresultatet ser bra ut spelar det ingen roll.
Fans har varit inblandade i argument om varför ändringarna har gjorts. Är det för att matcha den ursprungliga visionen, borta från de begränsade färgpalettbegränsningarna för NES- och SNES-hårdvara? Är det för att efterlikna de ursprungliga sprites och konstens utseende på en CRT-skärm, som de skulle ha dykt upp på åttio- och nittiotalet? Är det en förändring för en förändrings skull?
Det här är roliga fandebatter för oss nördar, men det spelar ingen roll. Poängen är att den slutliga produkten ser bra ut och verkar gå i en mycket större grad av ansträngning än de tidigare återutgåvorna, som omedelbart kommer att tas bort från PC och mobila skyltfönster till förmån för dessa nya versioner.
Även om du är arg på spriterna måste man uppskatta ansträngningen här. Den senaste utgåvan hade illpassande ritningar och bakgrunder passerade genom något grovt vaselin-utstrykningsfilter som inte ens syr ihop rätt, och lämnade fula sömmar mellan plattorna. Poängen är att detta är en HD-remaster av dessa klassiska spel som går utöver vad jag hade förväntat mig. Det finns tydlig kärlek, omsorg och uppmärksamhet på detaljer här. Det gör dock nästa fråga ännu mer spetsig:
Vad fan är det teckensnittet?
Gillar verkligen. Det är blodigt ful, folkens. Och du kanske tänker – det är bara ett typsnitt, vad är det stora problemet? Men det här är textdrivna spel. Text är vad du kommer att fokusera på 90% av tiden, vare sig den historia-framåtskridande dialogen, alternativ för stridskommandon eller menyjuggling av färdigheter, redskap och förmågor. Nästan alla sätt som du interagerar med Final Fantasy 1 till 6 innebär att du läser deras textrutor.
Det kondenserade, skuggade teckensnittet är … ja, det är bara obehagligt. Det överensstämmer inte med originalversionerna. Och ärligt talat, det skjuter mig bara från dessa versioner omedelbart.
Square Enix väljer meny typsnitt pic.twitter.com/aU4z0JHUcI
– Patera Quetzal (@PateraQuetzaI) 30 juni 2021
Jag tror inte att det här har något att göra med pixelkonstteckensnitt jämfört med normala, moderna typsnitt. Även om det finns en bestämd energi till pixelkonstteckensnitten, har den japanska utgåvan av Pixel Remasters ett enda modernt teckensnitt och ser bättre ut med teckensnitt som är utformade med en konstant, standardteckenbredd. Detta ger teckensnittet en balans som är lätt för ögonen.
Du kan till och med se latinska tecken som ser bättre ut i den japanska versionen, där dessa tecken används för namnen på partimedlemmarna. Den västerländska versionens typsnitt ser hemskt ut. Det är dåligt nog i strid, men öppna menyerna – som naturligtvis alla är text – och det ser ut som en billig knock-off inbyggd RPG Maker.
Förutom att helt enkelt vara ful, har det med rätta påpekats för mig att denna mycket kondenserade typsnitt också utgör ett potentiellt tillgänglighetsproblem för dem med dyslexi. De mest läsbara teckensnitten är tänkta att ha en viss storlek och sans serif, men också stora bokstäver och ordavstånd sägs vara viktiga. Denna typsnitt faller utan tvekan långt ifrån dessa riktlinjer. Hur som helst, ta en titt – japansk version på toppen, västra under:
Val av teckensnitt är en viktig del av lokaliseringen. Det är något som drastiskt påverkar utseendet och känslan i spelet – och det är ännu mer sant i japanska RPG: er från guldåldern, som utan tvekan är de mest textdrivna annan genre än äventyrsspel och visuella romaner.
I det här fallet ger det FF Pixel Remasters en känsla av billiga mobilportar, något som fans av klassiska FF- och Square Enix-spel kommer att vara akuta, smärtsamt bekanta med. Det är synd att känslan finns där igen, för som nämnts ser Pixel Remasters ut som överdådiga och vackert återskapade versioner av dessa underbara spel.
Jag förstår varför detta kan hända. Den mest troliga orsaken som jag kan se är den stora omfattningen av lokaliseringen av dessa titlar. Sex spel, var och en med tusentals textrader – dialog, stridsbark, flyttnamn, skediga bards och allt annat. Det finns inte bara japanska och engelska versioner utan också variationer på tio andra språk. Till viss del måste det finnas en önskan att hålla antalet teckensnitt så lågt som möjligt för att minimera potentiella utvecklingsproblem. Kanske har de till och med hittat ett typsnitt som de kan använda universellt – men det här är ingen ursäkt.
Detta är en del av spelet som förtjänar uppmärksamhet på detaljer och ett krävande öga. Om det betyder att mer än ett typsnitt används internationellt, så var det.
De moderna återutgåvorna av Final Fantasy 8 och 9 led ett liknande öde. Tillbaka i 2019 skrev jag att ”den ursprungliga utgåvan av FF9 hade ett rustikt utseende teckensnitt utformat för att matcha dess inställning […] återutgåvan väljer en mer steril, grundläggande typsnitt. Det nya teckensnittet är värre. ” Fans skapade slutligen ’Alexandria’, ett teckensnitt som emulerar det ursprungliga PS1 FF9-teckensnittet och injicerade det i PC-versionen av spelet som mod. Teckensnittet i Pixel Remaster gör dock att standardteckensnittet i modern FF9 ser ut som ett typografiskt mästerverk.
Jag är säker på att vissa av er tycker att det här är en överreaktion. Det är bara ett typsnitt! Men ärligt talat – jag tycker att text är så oerhört viktig för dessa spel, och fansreaktionen på sociala medier tyder på att jag inte är ensam.
I kölvattnet av den avslöjande lysande YouTubing-spelordmannen Tim Rogers återuppstod en gammal tweet av honom från 2018 där han frågade Square Enix om de visste att de kunde betala för ett bra typsnitt och skämtsamt erbjuda att betala för en. Den tweetet handlade om Chrono Triggers moderna hamn, vilket var en total skam och sedan dess till stor del har fixats. Tre år senare och Square Enix har tydligen inte lärt sig teckensnittslektionen. Några av de tidigare skruvningar som Chrono Trigger kände sig nästan skadligt och ondskan med arvet från klassiska spel – men med hur mycket ansträngning som tydligt har gått in i andra aspekter av Pixel Remaster-samlingen, känns den här teckensnittssaken bara slarvig.
Final Fantasy är känt och älskat för många saker, men något som serien är särskilt älskad för – särskilt i 16-bitars eran – var dess visuella prakt. Med vackra karaktärsdesigner av Yoshitaka Amano, sprite-arbete av den legendariska Kazuko Shibuya, och fiendens och bakgrundskonst från sådana som Hideo Minaba, Tetsuya Nomura och Tetsuya Takahashi, arvet från dess visuella konst tornar så högt som de i dess historia eller gameplay.
Texten är en liten del av det, men i dessa klassiska spel är det på många sätt bron mellan dessa bilder och berättelsen, utan tvekan de två viktigaste utmärkande elementen.
Det gör det helt viktigt. Det spelar ingen roll hur lyxig eller imponerande resten av remastern är – om denna viktiga bindväv förblir ful, sänks kvaliteten på hela paketet avsevärt som ett resultat. Typsnitt spelar roll. De ligger i framkant av spelets presentation och är en hörnsten i en kvalitetslokalisering. Snälla, Square Enix, jag ber dig – sluta använda dessa fruktansvärda teckensnitt i dina moderna portar.